En morgon i Italien.
Gardinerna dras till sidan och balkongdörren öppnas. Direkt möts du av solen som redan varit uppe några timmar och hunnit värma upp balkonggolvet till en perfekt temperatur. Cappuccinon som du burit med dig ställer du på glasbordet intill den rangliga pinnstolen av stål som stått på balkongen sen husets första inflyttning. Någonstans inom dig finns tanken om att köpa en soffa eller en skönare stol men det har aldrig blivit av. Kanske för att det inte behövs, kanske för att du helt enkelt är nöjd. Cypress buskarna är lika gröna som alltid och är ny klippta för att du ska få en liten glimt av havet. Doften av nybakat bröd från grannen under blandas med aromerna från cappuccinon och ljudet från mopederna som startas en efter en blir tillslut ett surr som du knappt märker av. Du är mitt i smeten, mitt bland alla som är på väg någonstans, att lämna barnen i skolan, till arbetet eller kanske redan på väg till stranden. Den tyska familjen som i grupp försöker slingra sig ner för den smala trottoarkanten utan att bli utskällda av lokalborna ger dig ett leende på läpparna. Den tyske pappans försök till ledarskap faller samman med hans komiska val av att bära den uppblåsbara ringen runt magen istället för runt armen, där magens kant tvingar upp badringen till en B-H liknande höjd. En stor tjock pizza dyker upp i dina tankar men du skakar snabbt bort den och väljer att låta tyskarna vandra ifred. Visst finns det något i luften i detta land, visst finns det en sida som inte syns i Sverige men som här kommer fram. Här kan du verkligen pusta ut, lägga tankarna vid sidan och bara vara. Kaffet smakar mer, frukterna är saftigare och vattnet släcker törsten som aldrig förr. Ljud som tidigare gett dig kalla kårar spelar nu bara ett litet instrument i denna rytm som följer med under dagen. Grannens borrande är enbart en petitess och smaskande är bara ett sätt att njuta av maten. Är det detta vi kämpar med att nå? Alla extra timmarna på kontoret eller stressen på byggplatsen för att få ut mer på ackordet? Citat från olika filosofer snurrar runt i din skalle men visst börjar tankarna falla på plats. Visst är människan född fri men överallt sitter vi fast i bojor. Visst kan total frihet endast nås när man inte längre har något att förlora? Nu är klockan snart lunch och cappuccinon är slut sen länge sen. Suget på en antipasto får igång magen som börjar kurra. Symbiosen mellan kroppen och tankarna har aldrig varit tydligare och du bestämmer dig för att ta dig ner på stan. Benen som du lagt upp på balkongräcket lyfter du sakta ner i en sakta rörelse och placerar dina fötter i dina badskor. En flashback av synen på den tyske pappan i badringen påminner sig men försvinner snabbt igen. Hela dagen ligger framför dig och allting känns bara så lätt. Du har din pinnstol och snart har du även din efterlängtade pizza. Du kan helt enkelt bara vara nöjd. Och det kanske är just då du mår som bäst.

Känner du igen dig? Eller vill du kanske känna igen dig? Läs gärna mer om mitt intresse för den italienska kulturen i min blogg! Tack för läsning! http://maxpizzeria.se/inspiration/